Håo håo...
Det var inte igår jag skrev kan jag säga. Det var typ ett och ett halvt år sen. Tiden har runnit väl under mina broar. Vi kom helskinnade hem från resan som började i Bangkok och slutade på Viking Line terminalen.
Mycket har hänt men det tänker jag inte bara rabbla ner här och hur som helst, nej en bit i taget och så klart - godbitarna sist.
Vart är jag då idag? Jo, jag är fortfarande fina fru Fernroth - härliga tider. Ingen skilsmässa, inte ens speciellt nära. Vi har konstigt nog tagit beslutet att flytta tillbaka till lilla lilla lägenheten i stan. 37 kvm, 2 vuxna, 2 hundar. Jo visst blir det trångt - men ack så billigt. Det enda, eller nej inte det enda, men en av de stora sakerna som är jobbiga med att bo så litet med så många individer är att det blir stökigt så fort man nyser, eller bara kommer innanför dörren faktiskt. Jag längtar såå mycket tills vi hittar något större.
Jag jobbar, mitt första fasta riktiga jobb. Som sjuksköterska inom psykiatrin. Det är ett imväxlande och spännande jobb. Möter utmaningar dagarna i enda.
Igår köpte jag och min käre man varsin IPhone. Innan så var jag ganska så skeptisk och förstod inte vad jag skulle ha den till förutom att ringa. Och idag är jag helt såld. Den har fyllt ett tomrum i mitt liv som jag inte visste att jag hade, den har fört med sig ett behov som nu är svårt att tillfredställa: kan jag inte hitta nån mer app? jag skulle kunna kolla om det hänt något på webben den senaste minuten, åhh jag har ingen täckning och tänk om jag missar någon uppdatering på Facebook. Det låter inte riktigt klokt jag vet men så kan det vara.
Vikten tampas jag med fortfarande, som alltid. Har under detta 1.5 år pendlat mellan 67 och 75. För tre veckor sen fick jag nog av mina 75kg, gjorde slag i saken och gick till doktorn och fick Reductil och vips, nu har jag förlorat 5 fläskiga kilon. Nu är det bara några kvar. Viktväktarna har såå klart lyckats locka dit mig med sin obegripliga filosofi att betala för att väga sig och sen stå och försvara sig för att man råkat fettat till lite i helgen och därmed gått upp i vikt. Men jag går gladligen dit och betalar massor med pengar för detta.
Nej nu får jag sansa mig lite, ta en dusch och krypa ner med min underbara man Erik - det är verkligen så att jag fortfarande, efter 3 år drygt, tycker att han är det underbaraste som finns. Aldrig hänt mig förr men en härlig känsla.
Kram och god natt.
Mycket har hänt men det tänker jag inte bara rabbla ner här och hur som helst, nej en bit i taget och så klart - godbitarna sist.
Vart är jag då idag? Jo, jag är fortfarande fina fru Fernroth - härliga tider. Ingen skilsmässa, inte ens speciellt nära. Vi har konstigt nog tagit beslutet att flytta tillbaka till lilla lilla lägenheten i stan. 37 kvm, 2 vuxna, 2 hundar. Jo visst blir det trångt - men ack så billigt. Det enda, eller nej inte det enda, men en av de stora sakerna som är jobbiga med att bo så litet med så många individer är att det blir stökigt så fort man nyser, eller bara kommer innanför dörren faktiskt. Jag längtar såå mycket tills vi hittar något större.
Jag jobbar, mitt första fasta riktiga jobb. Som sjuksköterska inom psykiatrin. Det är ett imväxlande och spännande jobb. Möter utmaningar dagarna i enda.
Igår köpte jag och min käre man varsin IPhone. Innan så var jag ganska så skeptisk och förstod inte vad jag skulle ha den till förutom att ringa. Och idag är jag helt såld. Den har fyllt ett tomrum i mitt liv som jag inte visste att jag hade, den har fört med sig ett behov som nu är svårt att tillfredställa: kan jag inte hitta nån mer app? jag skulle kunna kolla om det hänt något på webben den senaste minuten, åhh jag har ingen täckning och tänk om jag missar någon uppdatering på Facebook. Det låter inte riktigt klokt jag vet men så kan det vara.
Vikten tampas jag med fortfarande, som alltid. Har under detta 1.5 år pendlat mellan 67 och 75. För tre veckor sen fick jag nog av mina 75kg, gjorde slag i saken och gick till doktorn och fick Reductil och vips, nu har jag förlorat 5 fläskiga kilon. Nu är det bara några kvar. Viktväktarna har såå klart lyckats locka dit mig med sin obegripliga filosofi att betala för att väga sig och sen stå och försvara sig för att man råkat fettat till lite i helgen och därmed gått upp i vikt. Men jag går gladligen dit och betalar massor med pengar för detta.
Nej nu får jag sansa mig lite, ta en dusch och krypa ner med min underbara man Erik - det är verkligen så att jag fortfarande, efter 3 år drygt, tycker att han är det underbaraste som finns. Aldrig hänt mig förr men en härlig känsla.
Kram och god natt.
Kommentarer
Postat av: Beundrarn
Hej och varmt välkommen tillbaka! Jag kan inte annat än hålla med vad beträffar telefonen.. Synd Att jag har sagt upp fejjan nu bara ;)
jag ska troget följa din blogg och väntar redan med spänning på nästa inlägg!!
/StortFan
Trackback
