Vilka små bekymmer jag har...lr?
09.12.22 .... om jag jämför med många många andra. Idag känns det lite tungt. Vi har en del patienter med uppenbara problem som troligen kommer att fira jul här. Måste ju kännas sådär... Mina problem är som sagt förhållandevis små, jag oroar mig för hur affären med huset som vi var och tittade på idag kommer sluta. Det är kanske mitt störta dilemma som jag brottas med just nu, så klart känns det jobbigt med mitt schema om Erik ska börja jobba dagtid och jag kommer fortsätta med sena kvällar och 2 av 5 helger. Men det går ju och lösa vad det lider.
09.12.27
Blev lite konstigt nu när jag inte hade postat det andra inlägget men skit samma. Nu är julhelvetet över. Det har inte vart den bästa julen direkt. Vi har åkt och farit i detta vidriga väglag till alla våra familjer som vill ha en del av julkakan. Då jag har skilda föräldrar så blir det 3 julfiranden, ett hos min mamma, ett hos pappa och så Eriks föräldrar så klart. Och mitt i allt så skulle jag jobba och så stressa vidare.
När vi har köpt hus så är det slut på såna här fasoner, då får dem som vill gärna komma till oss men härmed fridlyser jag julefriden.
Hela helgen avslutades med en mindre lyckad händelse. Vi hade lånat bilen av min kära far som sagt att vi kunde lämna tillbaka den vid 12-13 någongång men inte någon närmare specifikation. Då vi va hos Eriks föräldrar så drack vi lite öl och beslutade att vänta med att köra i halken tills efter lunch vilket resulterade i att vi kom iväg vid 13 och anlände till pappan vid 14.
När jag öppnar dörren står hans fru innanför dörren och är alldeles gråtig. Direkt så tror jag att det hänt något förskräckligt men inser snart att så inte är fallet. Hon skriker att det va sista gången vi fick låna bilen och hon berättade hur hänsynslösa vi var mot hennes pappa som är jättegammal och sitter och väntar i stockholm. Hon häver också ur sig att "det bryr väl inte ni er om". Och jag kontrar med ironi som vanligt och säger att jo men vi är ju verkligen såna människor som inte bryr oss. Allt rinner över för mig och jag sliter ur våra saker ur biljäveln och drar till bussen. Varken Erik eller den ena hunden hann med men jag va så vansinningt arg och ledsen att jag inte förstod vad som hände.
Hade någon berättat för oss att det fanns en tid att passa så hade vi väl för fan kommit exakt på utsatt tid. Men jag förutsatte att eftersom min syster och hennes barn var kvar hos pappa så skulle de väl för fan inte åka nånstans och lämna dem där. Helt vansinnigt. Detta förstörde den redan ansträngda känslan inför julen och placerade denna jul på listan över en av de sämsta.
Till råga på allt så kunde jag inte hantera detta med Erik och lämnade honom utanför mitt raseri. Detta resulterade i besvikelse från hans sida då han med rätta tycker att vi ska stötta varandra i svåra situationer. Så klart han han så rätt så det är inte klokt men jag kunde inte hantera detta, Förlåt Erik.
Nu känns det som jag vill boka av allt som har med pappa och hans fru att göra. Jag vill verkligen inte åka till fjällen med dem. Jag kan tänka mig att lämna tillbaka julklappen. Det blir definitivt ett nej om de frågar om vi kan sköta om deras jävla får. Fan va arg jag är över detta. Det som stör mig mest är hon sa att vi va hänsynslösa och inte brydde oss om andra människor. Hur arg man än är så FÅR man inte säga så. Man får fan behärska sig. Jag kan förstå att hon blev besviken och arg men de hade faktiskt kunna talat om att de skulle iväg. Helvete också.
Jaja nu sitter jag på jobbet, ska jobba natt. Det är helt ok. Dock är det bästa med att jobba natt att man får gå och lägga sig på morgonen när man kommer hem.
Erik jag älskar dig och ska försöka hantera svåra situationer på att bättre sett i framtiden.
En annan skitsak som hände idag var att jag märkte att jag förstört hela hallgolvet med mina nya vinterskor som har dubbar. Fan för det också.
Hoppas på ljusare tider....
09.12.27
Blev lite konstigt nu när jag inte hade postat det andra inlägget men skit samma. Nu är julhelvetet över. Det har inte vart den bästa julen direkt. Vi har åkt och farit i detta vidriga väglag till alla våra familjer som vill ha en del av julkakan. Då jag har skilda föräldrar så blir det 3 julfiranden, ett hos min mamma, ett hos pappa och så Eriks föräldrar så klart. Och mitt i allt så skulle jag jobba och så stressa vidare.
När vi har köpt hus så är det slut på såna här fasoner, då får dem som vill gärna komma till oss men härmed fridlyser jag julefriden.
Hela helgen avslutades med en mindre lyckad händelse. Vi hade lånat bilen av min kära far som sagt att vi kunde lämna tillbaka den vid 12-13 någongång men inte någon närmare specifikation. Då vi va hos Eriks föräldrar så drack vi lite öl och beslutade att vänta med att köra i halken tills efter lunch vilket resulterade i att vi kom iväg vid 13 och anlände till pappan vid 14.
När jag öppnar dörren står hans fru innanför dörren och är alldeles gråtig. Direkt så tror jag att det hänt något förskräckligt men inser snart att så inte är fallet. Hon skriker att det va sista gången vi fick låna bilen och hon berättade hur hänsynslösa vi var mot hennes pappa som är jättegammal och sitter och väntar i stockholm. Hon häver också ur sig att "det bryr väl inte ni er om". Och jag kontrar med ironi som vanligt och säger att jo men vi är ju verkligen såna människor som inte bryr oss. Allt rinner över för mig och jag sliter ur våra saker ur biljäveln och drar till bussen. Varken Erik eller den ena hunden hann med men jag va så vansinningt arg och ledsen att jag inte förstod vad som hände.
Hade någon berättat för oss att det fanns en tid att passa så hade vi väl för fan kommit exakt på utsatt tid. Men jag förutsatte att eftersom min syster och hennes barn var kvar hos pappa så skulle de väl för fan inte åka nånstans och lämna dem där. Helt vansinnigt. Detta förstörde den redan ansträngda känslan inför julen och placerade denna jul på listan över en av de sämsta.
Till råga på allt så kunde jag inte hantera detta med Erik och lämnade honom utanför mitt raseri. Detta resulterade i besvikelse från hans sida då han med rätta tycker att vi ska stötta varandra i svåra situationer. Så klart han han så rätt så det är inte klokt men jag kunde inte hantera detta, Förlåt Erik.
Nu känns det som jag vill boka av allt som har med pappa och hans fru att göra. Jag vill verkligen inte åka till fjällen med dem. Jag kan tänka mig att lämna tillbaka julklappen. Det blir definitivt ett nej om de frågar om vi kan sköta om deras jävla får. Fan va arg jag är över detta. Det som stör mig mest är hon sa att vi va hänsynslösa och inte brydde oss om andra människor. Hur arg man än är så FÅR man inte säga så. Man får fan behärska sig. Jag kan förstå att hon blev besviken och arg men de hade faktiskt kunna talat om att de skulle iväg. Helvete också.
Jaja nu sitter jag på jobbet, ska jobba natt. Det är helt ok. Dock är det bästa med att jobba natt att man får gå och lägga sig på morgonen när man kommer hem.
Erik jag älskar dig och ska försöka hantera svåra situationer på att bättre sett i framtiden.
En annan skitsak som hände idag var att jag märkte att jag förstört hela hallgolvet med mina nya vinterskor som har dubbar. Fan för det också.
Hoppas på ljusare tider....
Familjen Fernroth
Håo håo...
Det var inte igår jag skrev kan jag säga. Det var typ ett och ett halvt år sen. Tiden har runnit väl under mina broar. Vi kom helskinnade hem från resan som började i Bangkok och slutade på Viking Line terminalen.
Mycket har hänt men det tänker jag inte bara rabbla ner här och hur som helst, nej en bit i taget och så klart - godbitarna sist.
Vart är jag då idag? Jo, jag är fortfarande fina fru Fernroth - härliga tider. Ingen skilsmässa, inte ens speciellt nära. Vi har konstigt nog tagit beslutet att flytta tillbaka till lilla lilla lägenheten i stan. 37 kvm, 2 vuxna, 2 hundar. Jo visst blir det trångt - men ack så billigt. Det enda, eller nej inte det enda, men en av de stora sakerna som är jobbiga med att bo så litet med så många individer är att det blir stökigt så fort man nyser, eller bara kommer innanför dörren faktiskt. Jag längtar såå mycket tills vi hittar något större.
Jag jobbar, mitt första fasta riktiga jobb. Som sjuksköterska inom psykiatrin. Det är ett imväxlande och spännande jobb. Möter utmaningar dagarna i enda.
Igår köpte jag och min käre man varsin IPhone. Innan så var jag ganska så skeptisk och förstod inte vad jag skulle ha den till förutom att ringa. Och idag är jag helt såld. Den har fyllt ett tomrum i mitt liv som jag inte visste att jag hade, den har fört med sig ett behov som nu är svårt att tillfredställa: kan jag inte hitta nån mer app? jag skulle kunna kolla om det hänt något på webben den senaste minuten, åhh jag har ingen täckning och tänk om jag missar någon uppdatering på Facebook. Det låter inte riktigt klokt jag vet men så kan det vara.
Vikten tampas jag med fortfarande, som alltid. Har under detta 1.5 år pendlat mellan 67 och 75. För tre veckor sen fick jag nog av mina 75kg, gjorde slag i saken och gick till doktorn och fick Reductil och vips, nu har jag förlorat 5 fläskiga kilon. Nu är det bara några kvar. Viktväktarna har såå klart lyckats locka dit mig med sin obegripliga filosofi att betala för att väga sig och sen stå och försvara sig för att man råkat fettat till lite i helgen och därmed gått upp i vikt. Men jag går gladligen dit och betalar massor med pengar för detta.
Nej nu får jag sansa mig lite, ta en dusch och krypa ner med min underbara man Erik - det är verkligen så att jag fortfarande, efter 3 år drygt, tycker att han är det underbaraste som finns. Aldrig hänt mig förr men en härlig känsla.
Kram och god natt.
Mycket har hänt men det tänker jag inte bara rabbla ner här och hur som helst, nej en bit i taget och så klart - godbitarna sist.
Vart är jag då idag? Jo, jag är fortfarande fina fru Fernroth - härliga tider. Ingen skilsmässa, inte ens speciellt nära. Vi har konstigt nog tagit beslutet att flytta tillbaka till lilla lilla lägenheten i stan. 37 kvm, 2 vuxna, 2 hundar. Jo visst blir det trångt - men ack så billigt. Det enda, eller nej inte det enda, men en av de stora sakerna som är jobbiga med att bo så litet med så många individer är att det blir stökigt så fort man nyser, eller bara kommer innanför dörren faktiskt. Jag längtar såå mycket tills vi hittar något större.
Jag jobbar, mitt första fasta riktiga jobb. Som sjuksköterska inom psykiatrin. Det är ett imväxlande och spännande jobb. Möter utmaningar dagarna i enda.
Igår köpte jag och min käre man varsin IPhone. Innan så var jag ganska så skeptisk och förstod inte vad jag skulle ha den till förutom att ringa. Och idag är jag helt såld. Den har fyllt ett tomrum i mitt liv som jag inte visste att jag hade, den har fört med sig ett behov som nu är svårt att tillfredställa: kan jag inte hitta nån mer app? jag skulle kunna kolla om det hänt något på webben den senaste minuten, åhh jag har ingen täckning och tänk om jag missar någon uppdatering på Facebook. Det låter inte riktigt klokt jag vet men så kan det vara.
Vikten tampas jag med fortfarande, som alltid. Har under detta 1.5 år pendlat mellan 67 och 75. För tre veckor sen fick jag nog av mina 75kg, gjorde slag i saken och gick till doktorn och fick Reductil och vips, nu har jag förlorat 5 fläskiga kilon. Nu är det bara några kvar. Viktväktarna har såå klart lyckats locka dit mig med sin obegripliga filosofi att betala för att väga sig och sen stå och försvara sig för att man råkat fettat till lite i helgen och därmed gått upp i vikt. Men jag går gladligen dit och betalar massor med pengar för detta.
Nej nu får jag sansa mig lite, ta en dusch och krypa ner med min underbara man Erik - det är verkligen så att jag fortfarande, efter 3 år drygt, tycker att han är det underbaraste som finns. Aldrig hänt mig förr men en härlig känsla.
Kram och god natt.
