Söndag morgon
Igår var det lite jobbigt att vara Gunilla, lände mig deppig och övergiven. Kunde/ville inte trösta mig med mat, d va tur. Längtade hem lite, blev lite rädd för att jag kommer göra d utomlands, men förutsättningarna är väl lite bättre då får vi hoppas, så vi inte sitter inne på 10 kvm och det är kallt ute och det finns ingen resturang och inget att göra. Förhoppningsvis kommer vi inte leva på pulver då och förhoppningsvis så har Erik lyckats sluta med snuset eller så snunsar han. Det är lite jobbigt med det nu, känner mig avvisad och i vägen, men jag kan ju försöka tänka mig hur han känner sig - utan mat och utan snus - stackars. Vi lyckades i alla fall spela kort så att kvällen gick och vi/jag föll inte för godiset som låg så lockande i köket.
I morse vägde jag 72,1. Mensen har ju kommit så jag samlar väl på mig lite vatten + att jag började med Importal för att jag bara dricker pulver, det ska ju behålla lite vatten i tarmen så man får gå på toa fast man inte ätit nåt.
Det var en himla tur att vi inte tog en stafett till för det hade blivit vansinningt stressigt - vilket det kommer bli i alla fall när vi komemr hem och ska packa hela huset - jooobbigt.
När vet man att man valt rätt man i livet? Och hur ska man lyckas hålla intresset vid liv hos motparten? Igår funderade jag lite på det och kom fram till att jag faktiskt är lite rädd för att vi ska gifta oss. Det innebär att jag helt lämnar över mig till Erik - och han till mig - och så får man hoppas att det håller hela livet. SKilsmässa? Nä det finns inte, nu får vi allt ta och stå ut med varandra, för mig är det absolut inga problem, jag älskar ALLT med Erik - precis allt.
God morgon (:
